The Human Experiment (2013)

Netflix myllrar av dokumentärer som denna; politiska, övertygande, faktaspäckade och välmenande. Dock inte utan vissa underströmmar av manipulation, som om den försöker sälja någonting. Det behöver ju absolut inte vara något negativt, och i fallet "The Human Experiment" är jag fullkomligt övertygad om att budskapet är livsviktigt. Men den manipulativa, ensidiga tongången (som förstärks av att motståndarsidan självvalt aldrig uttalar sig, vilket är smartare än man först tror) underminerar detta budskap. 

Människor har blivit luttrade av all propaganda i media, har lärt sig jargongen och tar numera allt med flera nypor salt. Reaktionerna jag tagit del av på IMDb - de är väldigt få - har varit skeptiska och betygen svalare än nödvändigt, och filmen har inte nått den spridning man kunnat önska sig. Tonläget är för likt en reklam- eller informationsfilm. Det är synd att formen står i vägen för filmens budskap.

Det handlar om kemikalier. De finns överallt runtomkring oss, i möblerna vi handlar, kläderna vi bär, all plast och elektronik vi använder, hudvårdsprodukterna vi smetar på kroppen och mycket mer. Och de finns inuti oss. Eftersom de förs vidare via blodet föds vi med dem i kroppen. De har ingenting där att göra. Effekterna är okända, inte minst när de samverkar med varandra, men forskarna misstänker att det finns ett samband mellan dem och ökad förekomst av bl.a. cancer, autism, barnlöshet, allergi och diabetes. 

Detta har varit känt sedan ett tag, och där kommer "The Human Experiment" inte med några nya rön. Men filmen handlar till största delen om det oerhört tandlösa amerikanska legislativa system, som inte klarar av att förändra någonting. Om en kemikalie misstänks vara skadlig, ligger bevisbördan hos den som vill förbjuda den. Fram till det är bevisat - vilket är svårt - har de full laglig rätt att använda den i sina produkter. Oerhört mäktiga företagskrafter spenderar mångmiljardbelopp för att bibehålla detta system. Inom EU är läget bättre, men filmen ägnar inte särskilt stor uppmärksamhet åt det.

Sean Penn, som även är filmens exekutiva producent, agerar berättarröst. Han låter härligt förbittrad och intellektuell när han pekar finger på dessa bovar som leker med våra liv. Penn skänker filmen en pondus som ökar trovärdigheten. Men i en sekvens nära slutet, åtminstone i den version som finns på Netflix, blir han ofrivilligt censurerad mitt i en av sina meningar då allt ljud plötsligt försvinner i några sekunder. Det är en redigeringsmiss, troligtvis orsakad av tidsbrist inför en deadline. Egentligen en petitess, men samtidigt hör det inte hemma i en viktig och professionell dokumentär.

I en strävan att ge dokumentären en personlig touch väljer regissörerna Dana Nachman och Don Hardy Jr. att följa en handfull kvinnor som troligtvis drabbats av kemikaliers verkningar. Mest nära inpå livet kommer vi ett äkta par med stora svårigheter att skaffa barn, eftersom kvinnan upptäckts ha cystor på äggstockarna. Hennes envetna kamp för att bli havande är filmens emotionella kärna och oerhört gripande. Filmens övriga kvinnor har drabbats på andra sätt, men de har inget narrativ i samma skala. Gemensamt för dem alla är att de valt att göra något åt saken. De utnyttjar sina demokratiska rättigheter för att åstadkomma förändringar. Det är en monumental uppgift, och de är, på sina egna vis, hjältinnor.

Trots Penns medverkan, och trots att vi får följa dessa individer, känns denna dokumentär väldigt opersonlig, nästan som ett beställningsjobb. Den saknar ett eget språk och känns konstruerad enligt ett färdigt, beprövat koncept som på bästa sätt skall manipulera sin publik. Den saknar en egen röst, och lånar istället röster från folk med en agenda. "The Human Experiment" kan helt enkelt inte fastna i minnet, och riskerar att ganska snabbt ebba ut bland mediebruset i stort.

Men sådan kritik känns samtidigt väldigt elak, då filmen kämpar mot stora institutioner som kör med exakt samma knep. Ett företag som ville skydda rätten att använda giftiga flamskyddsmedel i sina produkter använde sig i rättegången av barn som vädjade: "Rädda mitt liv, låt mig inte brinna upp." Givetvis vann de. Och hur bemöter man sådant utan att använda liknande medel själv?

"The Human Experiment" tål att ses, och jag blev faktiskt illa till mods av vad den förmedlade, trots att jag redan kände till alla farhågor om den enorma skuggvärld som är kemikaliehandeln. I världen vi lever kan vi inte påverka på så många andra sätt än att bli medvetna konsumenter. Det är en kortsiktigare lösning än att förändra hela systemet i grunden, men är avgörande om någon slags förbättring skall kunna ske. Och det är på denna nivå som en film som "The Human Experiment" fungerar. Den är en "infomercial", ja, men en viktig och ovanligt sansad och vettig sådan.

Se den på Netflix.

---