Låt oss glänta på dörren till stenåldern, till året 10 000 före Kristus. Vi ser en tid fylld av trolldom och bestar, hjältemod och ondska. Det är de hårda männens tid, de som skyddar och dyrkar sina kvinnor som gudinnor. Födan är knapp och folket utspritt i små stammar som misstror varandra. För dem som inte kan hävda sig blir livet svårt - ja, rent av omöjligt. För att bevisa sitt värde tar man till muskelstyrka, den enda hårdvaluta som räknas, och tävlar om att fälla de största djur man kan finna.
Och om tillvaron låter löjligt simpel så är regissören Roland Emmerich tidsandan trogen i sitt historiska fantasyäventyr "10,000 BC", för detta är hans löjligaste film. Den till och med bräcker hans tidigare bottenrekord, "Godzilla". Om du gillade den, så lär du gilla "10,000 BC". Den tillhör det fack som ingen vill tillhöra och dit få har tillträde; de filmer som helt oavsiktligt är roliga.
Vad den än försöker sig på, så är den åtminstone konsekvent - här finns ingen ironi. Här finns bara stoicism varvat med de mest elementära av känslor. Den försöker tala till din inre grottmänniska, och just därför är den så rolig.
Allra mest löjligt måste livet ha varit för Yagahlfolket, de oborstade urtidsmänniskor som "10,000 BC" handlar om. De har varit knäppa nog att bosätta sig på en karg, vindpinad bergssluttning iklädda endast höftskynken. Hur får de vatten? Ingen aning, men vatten var kanske inte viktigt för människor 10 000 år före Kristus. Vem vet, vi kanske inte ens befinner oss på vår planet, för på Jorden fanns inga pyramider på denna tid. De byggdes ungefär 7400 år senare, även om denna film hävdar motsatsen. Mer om det senare.
En berättarröst berättar legenden om Yagahlfolket och deras prövningar. En dag blir nästan alla arbetsföra män, samt den mytomspunna, blåögda kvinnan Evolet (Camilla Belle), bortrövade av ett främmande folkslag - "de fyrbenta demonerna". Kvar är blott tre stridsdugliga karlar som lyckades gömma sig, och profetian säger att den som är värdig att leda Yagahlerna skall återbörda sitt folk till den karga bergssluttningen. Uppgiften tycks vigd åt vår hjälte D'Leh (Steven Strait), ungtuppen som fällde en alfa-mammut och enligt en annan profetia därför är ämnad att bli Evolets man.
Om "10,000 BC" är rik på något, så är det just profetior. De tar aldrig slut. Vart han än går tycks D'Lehs varje handling uppfylla någon slags profetia. När han talar med en jättelik tiger är han en frälsare. När han ser månen skina på himlavalvet är han en annan. Jag slår vad om att han inte ens kan pissa på lägerelden utan att uppfylla någon profetia. Kanske ska han tacka sin lyckliga stjärna, för utan profetiorna hade han varit utan dragningskraft. Talets gåva saknar han. Någon utmanar honom: "Du ser för ung ut för att leda", och vad tror du han svarar? Jo, så här: "Jag är äldre än jag ser ut."
Urtidsspråket de talar är engelska med afrikansk brytning. Hur ska vi tolka det?
Om "10,000 BC" är fattig på något, så är det karaktär. Tillsammans med vännen/konkurrenten Ka'ren (Mo Zinal), pojkvaskern Baku (Nathanael Baring) och mentorn Tic'Tic (Cliff Curtis) tar den tappre D'Leh upp jakten på "demonerna". Okej, så vi har en hjälte, en vän/konkurrent, en pojkvasker och en mentor. Kan du gissa vilka som överlever och vilka som går åt? Om du har sett mer än en handfull stora äventyrsfilmer gissar du inte fel. Här kommer en annan utmaning att spara till efter filmen: Försök beskriva dessa rollfigurer med fler attribut än de redan givna. Om du kommer på mer än ett åt var och en måste du vara urtidsmänniska själv.
Åter till handlingen: Hjältarna sätter iväg efter kidnapparna. Spåret leder dem på en utdragen jakt söderut. Lyckligtvis kunde man 10 000 år före Kristus tydligen färdas genom hela klimatzoner till fots utan större möda. Filmen tar oss från snö, via djungel, till öken på vad som upplevs som några veckor. Pangaea var kanske ännu ett faktum, vem vet? I övergången från berg till djungel förklarar Baku för oss: "Det är varmt här." Varför säger han så? Ingen svarar, vilket ger mig utrymme att själv komma på en replik: "Baku! Sluta prata med publiken!"
Det är en händelserik strapats som ställer expeditionen inför tuffa prövningar. Enorma urtidsdjur - några drontar, en sabeltandad tiger - jagar dem under några actionsekvenser, men så klart är "demonerna" det stora hotet. De är i själva verket bara maskerade människor. Så fort maskerna åker av ser vi varifrån de härstammar, nämligen Egypten. Denna film är skamlös i hur den använder ett folkslag från en helt orelaterad tidsepok för att skapa arketypisk ondska. Se på deras ansikten och säg mig att de inte är onda. En av dem (spelad av Ben Badra, vars röst förvrängts så att han låter som en anonym telefonterrorist) fattar tycke för den vackra Evolet. Knäppt nog försöker han ständigt tala till henne, trots att hon inte begriper språket.
Sista akten är filmens bästa. Den utspelas i öknen, demonernas hemvist, och innehåller all den dramatik man kan önska sig av ett spektakel som detta. Det visar sig att egypterna förslavar främmande folkslag och bl.a. tvingar dem att bygga pyramider. Lyckligtvis har D'Leh lyckats samla på sig en egen här vid det laget, bestående av krigare från andra stammar han träffat och rekryterat under sin jakt. Nu ska de krossa slaveriet.
Inför slutstriden får D'Leh hålla ett litet brandtal, ett sådant som ska elda upp mannarna, ge dem mod och styrka. Det är mörk natt och han talar heroiskt om att förenas i "enighet" inför "övermäktiga fiender". Det är upplagt för ett fältslag. Men vad som sedan händer hade jag inte förväntat mig - i nästa scen smyger de in i slavlägret. Det har gått flera timmar och solen skiner. Jag vet inte vad brandtalet handlade om, men effekten av ett sådant brukar inte vara att förbättra smygande, och efter så lång tid lär peppen ändå ha passerat.
Kort och gott; manuset trotsar all beskrivning. Det är som ren upplevelse "10,000 BC" har sin enda potential. Och visst är den ljuvlig att beskåda. Den har några spektakulära vyer, vacker natur och för sin tid sjyssta CGI-effekter. Men det räcker inte. Urtidsdjuren rör sig klumpigt, och nattscenerna är uppenbarligen filmade under dagtid genom ett blått filter. Skådespelarna till och med kisar som om solen skiner dem rakt i ansiktet. Såna små detaljer gör att man ständigt rycks ur illusionen av att befinna sig i stenåldern.
När allt kommer omkring känns det helt rätt i en film som denna - en film som ständigt försöker ljuga ska inte drista sig att försöka göra någonting på riktigt.
Nej, "10,000 BC" lyder under en enda regel; känslan framför allt. Alla logiska sanningar är underställda detta, vilket i grund och botten gör hela filmen till en stor lögn, vilket förklarar att man skrattar på helt fel ställen. Hade jag anat en äkta strävan att göra en bra film hade jag lika gärna kunnat hylla den. Jag har inte tråkigt medan jag ser. Jag känner någonting, må så vara att det är helt oavsiktligt. Men tyvärr anar jag dollargrinet bakom varje historisk felaktighet, varje idiotisk detalj, varje rasistisk stereotyp och varje klyscha. Producenterna vet mycket väl att pyramiderna inte fanns 10 000 f.Kr. De bryr sig bara inte. Genom att tala till idioten inom oss tror de att de talar till oss alla, vilket gör deras målgrupp enorm. De vet vilken profit detta skulle kunna ge, och det är den enda sanning de behöver.
En oavsiktligt dålig film som är rolig är en sak. En oavsiktligt rolig film som medvetet är dålig är någonting annat. Om du väljer att se den, se den då med öppet sinne och var beredd på vad som helst. Och du; trotsa producenternas önskan och koppla på hjärnan, för det är då den kan bli riktigt kul.
