Hjälten i "Apornas planet" heter Taylor och är en rättfram, svåruthärdlig misantrop. Kanske är valet av honom som kolonisatör av främmande planeter galet, men nu är just det faktiskt hans uppdrag. När han en bit in i filmen får ett sår i halsen, som för en tid hindrar honom från att tala, är det kanske hans räddning. För vem vet hur länge omgivningen annars hade stått ut med hans cyniska svada innan de tystat honom för gott?
I början driver han genom rymden, nära ljusets hastighet, tillsammans med tre medpassagerare på en rymdfärja. De väcks ur sin hypersömn av att de kraschlandar i en sjö på en okänd planet. Omgivningen består av sand och bruna klippor, men atmosfären klarar att upprätthålla mänskligt liv. De räddar sig i land, och under tryckande hetta och med förnödenheter för tre dagar börjar de vandra i en riktning på måfå.
Där öknen övergår till växtlighet upptäcker de spår av intelligent liv; fågelskrämmor, vid randen av ett odlat fält. Och bland grödorna vandrar primitiva människor utan talförmåga. Och ridande på hästar; engelskspråkiga apor, beväpnade med gevär och fångstnät. Det visar sig att färjan har kraschat på Apornas planet, där aporna är härskande klass och människorna infångas och behandlas som djur - vilket de ju också är. Våra hjältar hamnar efter en kamp i deras nät och förs till en by, där de separeras från varandra.
Taylor spelas av Charlton Heston, en filmstjärna av den klassiska, idealiska sorten, som är befriad från nonsens, nyanser eller svagheter. Allt han säger och gör kommer med en tvärsäkerhet, som gör honom till en drivande övermänniska, en sådan man ser upp till, och kanske hejar fram och följer, men aldrig skulle kunna identifiera sig med (om man inte är väldigt ung, osäker och formbar).
Jag antar att detta är vad som gör handlingen så intressant, när aporna studerar och plågar Taylor. Hans karaktär gör att man liksom nyfiket betraktar hans situation utifrån, istället för att sätta sig in i den och lida med honom. Vi väntar på vad han ska hitta på, när de berövar honom nästan all hans handlingskraft. Aporna har aldrig träffat på en sådan mänsklig intelligens, men på grund av att han inte kan tala, har han svårt att visa att han inte är ett djur som andra människor. Somliga apor vill studera honom och lära av honom. Andra ser ett hot och vill röja honom ur vägen.
Och för varje drag han gör kommer de med ett frustrerande motdrag. "Apornas planet" har några hyfsade actionscener, men är som bäst i striden om ideologier. Taylor blir som ett instrument i den större berättelsen om apornas planet och dess framtid, istället för den förväntade hjälte som ska befria den från dess tyranniska härskare. Är han den felande länken mellan människa och apa, eller en livsfarlig avart?
Till det yttre är filmen märkt av tidens tand. Apmaskerna ser okej ut på stillbild, men munrörelserna verkar hämmade av allt krimskrams runtomkring och replikerna förvrängs på sin väg igenom. Skådisarna (bl.a. Roddy McDowall, Kim Hunter och Maurice Evans) tvingas tala läspande. Skådespeleriet i sig är knappast modernt naturalistiskt, utan snarare en sen rest från det gamla studiosystemet.
Men filmens retrofuturistiska charm har inte åldrats ett dugg, och den mörka Kalla kriget-stämningen tycks aldrig bli omodern (deprimerande nog). Apornas tidiga samhälle är en kul spegling av mänsklig medeltid och den idédebatt jag kan tänka mig rådde på den tiden. Varje apa är en egen individ och de skiljda ståndpunkterna väl uppbyggda. Till och med den mest reaktionära, människoföraktande hållningen blir begriplig när vi når den tillfredsställande överraskningen på slutet. Ett slut som jag älskar, och som ger vissa svar men ännu fler följdfrågor. Jag hoppas att just du är en av de få som får se det för första gången utan att känna till det på förhand. Själv var jag det inte.
Jag såg "Apornas Planet" på en gammal DVD som åkte med på semestern. Eftersom den firar 50-årsjubileum om tre år så kommer den så småningom att dyka upp i nya utgåvor överallt. Fram till dess får du leta efter den i sortimentet för köpfilm. Den är en av de största science fiction-klassikerna. Den borde med andra ord inte vara så svår att hitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar