Den duktiga Rebecca Hall porträtterar Florence Cathcart, en ensam kraftkvinna i en värld full av fragila män, i "The Awakening". Hon är en av få ljusglimtar i en mörk och klyschig berättelse om gamla tragedier som hemsöker plågade själar på olycksbådande platser. Här har vi en modern brittisk spökhistoria av klassiskt snitt, som "Skruvens vridning" och "Det spökar på Hill House". Den suggereras till liv i de höstruskiga lantmiljöerna, men spänningen ebbar ut i en rörig handling som bara kretsar kring schabloner och återvunna överraskningar.
Filmen lägger tonvikten på det psykologiska spelet, och är lyckad på det ytliga planet; scenografi, miljöer och foto skapar en attraktiv, trovärdig plats för plågade själar. Men när rollfigurerna känns mer som symboler än verkliga människor, kan det vara ett tecken på att manusförfattarna (Stephen Volk, Nick Murphy - den senare även regissör) skriver om människor vars psyken de egentligen inte förstår sig på.
Året är 1920, som Florence i sin bok kallar "en tid för spöken" efter några år av världskrig och spanska sjukan. Hon tror inte själv på spöken. Snarare är hon en stolt agnostiker, och har skrivit en storsäljande bok på området. Hon livnär sig på att ertappa och avslöja charlataner, som utnyttjar människors sorg för att kontakta deras nära och kära i andevärlden.
Trots allt detta plågas hon av sitt eget symboliska spöke, fästmannen som omkom i kriget. Hon bor nu i London, i föräldrahemmet, dit hon har retirerat för att samla styrka till den dagen hon skall orka återvända ut till den verkliga världen och de levande människorna.
En dag knackar gentlemannen Robert Mallory (Dominic West) - en plågad krigsveteran med egna privata spöken - på dörren med ett nytt uppdrag åt henne. Internatskolan för gossar på landsbygden, som han jobbar på, har drabbats av en tragedi; en av eleverna har oförklarligt avlidit. I samma veva började klasskamraterna se ett andeväsen i korridorerna. Skolans föreståndare vill att Florence ska utreda dessa omständigheter innan skandalen blir ett faktum.
Huset var innan ett privat hem med en mörk historia, som involverar ytterligare en pojkes död. På skolans klassfoton kan man år efter år se en suddig gestalt vid kanten av bilden. Florence nekar först, men ändrar sig så fort att man undrar varför hon tvekade, och kommer en kuslig gåta på spåret. Resan skall så frön av tvivel som skall skaka om hennes övertygelse i dess grundvalar.
Hon måste tampas med suspekta män - den hatiske vaktmästaren Judd (Joseph Mawle), den sadistiske läraren McNair (Shaun Dooley), den redan nämnde krigsskadade Mallory - men finner en allierad i barnskötaren Maud (Imelda Staunton). Isaac Hempstead Wright spelar Tom, gossen som blir kvar när alla andra åker hem över ett lov. Ingen är egentligen bortom misstanke. Mer ska jag inte avslöja än att det skrämmande och oförklarliga slutligen visar sitt nylle. Det är ganska självklart, annars hade filmen inte blivit mer än en sofistikerad variant av "Scooby-Doo".
Denna recension blev mest en resumé av handlingen. Det beror på att "The Awakening" är den mest oinspirerande och otacksamma film jag hittills recenserat. Den har problem som jag inte kan gå in på, för då skulle jag avslöja hemligheter. Efter en första titt kan det vara svårt att få handlingen att hänga ihop. En andra titt avslöjar att den mycket riktigt inte hänger ihop, vilket får tiden man lagt ner på den att kännas mer än lovligt bortkastad.
Så vad ska jag skriva? Rebecca Hall och miljön hon interagerar med gör filmen till ett godkänt hantverk. Människorna runtomkring talar i klyschor och beter sig såsom bara symboler gör, när de utnyttjas för att upprepa ett alldeles självklart budskap. Och vad är då poängen med ett budskap? Florence Cathcarts öde är gripande, men vi slungas in i en berättelse som lurar oss att fokusera på annat.
Se den, på egen risk, på Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar