"Our family were holed up [...] in a mine", säger hjälten Sam (Kevin Zegers) och i översättningen står att de "satt fast i en mina." Alltså jag vet inte, jag var ju inte där när det hände, men jag är ganska säker på att de inte satt fast i en mina. Inte heller var jag där när Netflix köpte licensen för den kanadensiska scifi-thrillern "The Colony", så jag kan bara gissa varför de insisterar på att stoltsera med sån här dynga - det drygar ut utbudet, och kommer som en del i ett rabatterat paketpris där någon prestigefilm är det stora lockbetet.
Filmen lånar miljön, basgången och uppbyggnaden från "The Thing" (1982) och slänger in den bestialiska konflikten från "Ravenous" (1999) i en story som exploaterar den globala uppvärmningen för att förklara att vi blir till rovdjur när vårt sociala skyddsnät kollapsar. I denna värld byggdes enorma "väderskiftningstorn" (rättstavningsfunktionen reagerar på detta ord) för att motverka temperaturhöjningarna, men dessa fick frispel och nu snöar det dygnet runt. Jag antar att dess uppfinnare glömde att installera en strömbrytare. Hoppla.
Nu är världen helt insnöad och den kvarvarande befolkningen är isolerad i små minkolonier. F'låt, "gruvkolonier" ska det stå. Briggs (Laurence Fishburne) är ledaren för en sådan koloni, som tar emot ett nödanrop från en granngruva. Han och två undersåtar (Zegers, Atticus Dean Mitchell) går på inspektion. Bill Paxton spelar Briggs motpol, som kvar därhemma håller på att förlora sin mänsklighet. För att skapa sin fantasivärld använder regissör Jeff Renfroe och hans kollaboratörer datorer för utsiktsvyer och konstgjord snö i studio för mer närgångna stunder. De har tyvärr nästan helt glömt att skapa artificiella frossbrytningar, hudrodnader och rökpuffar vilket gör kylan väldigt angenäm.
Varför ska man se denna film? Genom att slöglo på de första, säg, tio minuterna kan man avgöra vilka som kommer att dö och vilka som överlever. Detta är den typen av film som saknar övertygelse om sin egen berättelse, så den stämmer istället in i den betryggande hymnen om moralen - den som belönar somligt beteende och straffar annat. Du ungdom som agerar hjältemodigt och osjälviskt överlever. Du gamling som agerar hjältemodigt dör, för du skall överlämna facklan till nästa generation. Du som agerar själviskt dör. Du som läser porrtidning dör. Du som är barn överlever oavsett för det är inte din tur än.
"The Colony" vill med sin handling varna för framtiden men är i sitt hantverk ett eko från fordom. Fotot i de underjordiska scenerna går i sepia, som i fotografier från svunna tider. I två centrala roller ser vi Kevin Zegers och Charlotte Sullivan, som är alldeles för hårt stylade för denna brutala framtid. Och varför är de ett par när filmen börjar, och varför är de ett par när filmen slutar? Varför är kärlek i denna värld såsom kärlek i vår? Filmen är en kortlek av schabloner, som serveras oss som en patiens som aldrig går ut. Den signalerar bristande självförtroende och en rädsla för att inte tillfredsställa sin publik, vilket är precis vad den åstadkommer, och denna oinspirerade text kan egentligen sammanfattas med en filosofisk fråga:
Varför finns denna film?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar