"The True Cost" är en årsfärsk, akut rapport från USA. Den handlar om modeindustrins moraliska kollaps under dess ekonomiska uppsving. Vi får lära oss att 97 procent av alla kläder som säljs där framställs i u-länder, där arbetsvillkoren är så usla att de anställda inte ens kan vara säkra på att byggnaden de jobbar i ska hålla. Den visar att Bangladesh har blivit största tillverkaren av billiga kläder genom att ha lägsta minimilönen - mindre än 3 dollar per dag.
Den visar hur produktionen förstör miljön och förgiftar människor. Barn föds vanskapta och mentalt handikappade. Den visar hur de kläder vi återskänker till dessa länder dödar den inhemska marknaden, och hur drivor av överblivna plagg hamnar på soptippar och förpestar miljön. Den visar hur protester mot dessa villkor trycks tillbaka med våld och hot.
Och allt hänger ihop med billig konsumtion i väst. Sveriges stolthet H & M går i bräschen för vad som kallas "fast fashion", ett fenomen som introducerar nya kollektioner på veckobasis och trissar upp produktionen till ohanterliga mängder. Hur ska vi stoppa detta vansinne? Hoppet verkar stå till ekologiska odlingar av bomull och Fair Trade, men de måste tävla mot oövervinnerlig konkurrens.
Jag vill inte förnumstigt säga att "jag visste det", men efter att ha sett liknande dokumentärer om bl.a. vapen-, olje-, fiske-, livsmedels- och naturgasindustrin har jag inget val - jag visste det. Alla de största branscherna har vandrat samma väg, varför skulle modet gå någon annan? Faktum är att jag väntat på en film som denna, för det har varit märkvärdigt tyst om denna bransch. Nästan för tyst.
Synd att filmen inte blev bättre. Trots att "The True Cost" är helt ny, kändes det som om jag sett den förut. Andrew Morgans film är ett skolboksutförande på gott och ont. Innehållsmässigt överlappar den många andra dokumentärer. Den är lättbegriplig och metodisk som en föreläsning, men också så lätt att glömma som en sån. På så vis påminner den om "En obekväm sanning", och blir ett politiskt budskap istället för en skildring av en bransch.
Om du har sett Al Gores Oscarsbelönade föredrag - eller liknande dokumentärer som "We feed the world", "The End of the Line", "Gasland", "Collapse" eller vad som helst av Michael Moore - så behöver du egentligen inte bekymra dig. "The True Cost" upprepar samma mantra enligt samma metod och kommer till samma slutsatser, vilket gör att den riskerar att drunkna bland alla andra brännande ämnen. Tryggt men lite trist. Så vilket problem ska vi beta av först?
"The True Cost" har i alla fall den goda smaken att i slutändan se kapitalismen som den grundläggande orsaken. Den kommer inte med några nya insikter på det området, men skönt är att det sent omsider har blivit rumsrent med sån kritik, även over there. Och jag hade aldrig förr sett bilder från hysteriska "Black Friday", då butikerna sänker sina priser och människor blir till bestar, som kliver över varandra och slåss för att spara pengar genom att köpa, köpa och in i förbannelse köpa... Dessa scener är som ett lackmustest, de kan framkalla de mest spridda reaktioner hos publiken. Själv skrattade jag av häpnad, men vad som helst duger.
Se "Black Friday" och resten av "The True Cost" på Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar